på Kapten Nemos förlag
"Röster från ett okänt plan." Dikter och 12 berättelser. 318 sidor. 2014.
"Tankar under trädet." 1/4 dikter resten är 24 noveller. 332 sidor. 2015.
"Rotskott - klass 3." Ett fåtal dikter, resten berättelser. 340 sidor. 2016.
"Backspegel - kort datum." 121 delar av verkligheten. 448 sidor. 2017.
"Bokslut - med 38 fabler". Blandad läsning med sagor. 384 sidor. 2018.
"Avslut - till allmän lättnad". 1/4 är lyrik och 3/4 prosa. 320 sidor. 2019.
"Svans - betecknar slutet." Trivialt avsked med tankar. 320 sidor. 2020.
"Tunghäfta - när orden tystnar." Skrifter från baksidan. 366 sidor. 2021.
"Skrivkramp - den kroniska lösningnen."Slutklämmen. 366 sidor. 2022.
"Synvinkel - med Röde Orm 3." Nr 11 och sista boken. 416 sidor. 2023.
Ett smakprov ur "Röster" och "Tankar"
Ljusarkiv
|
Något i fyrkant i jackans ficka plattor som mini med fotografi. Alla små pixlar på Fejan med mera vardagskopior på hur det kan bli. Foton på ytan till vardags och festen stunden med allvar är ganska förbi, tänderna visas på suddiga bilder, poserna skiftar, com sà och com si. Egenporträtten de fladdra på nätet ljudet av fingrar med nagelllack på ingen funderar på hur det skall sluta finns där ett mål och går det att nå? |
Plattor och Ipad blandat med 3G punkter i massor och Mega därpå färger i 3D som vrängt perspektivet smarta små appar med hel Tele 2. Liksom en spegel lämpad för skrattet, vrångbild i stereo enkel att nå skapas i mängder, för detta är tiden då självbilders antal bara körs på. Sedan en gång på Landsortsarkiven framtidens forskare tager sig an, gåtan med 2000-talet och livet då själlösa bilder kom, och försvann. |
Klarsyn
|
Kvinnor gav poesin sin kraft. Orden var ärliga och inifrån. Vi lärde oss hur hjärtats tröst och längtan kan stå allra först. Vi hörde tyst hur knoppar brast det kändes verkligt, något att ha. Så kom det en bunt feminister som visste vad som var bra... |
Jag blickar ut från mitt fönster ser trenderna gå - och stanna. Hon är trots allt en klippa att ha min flicka i Havanna... 
|
En i raden
Måndagens morgon var mulen - jag kände en invärtes press
tisdag till Konsum torsdag till ICA - så veckan vrålade: stress!
Och duvorna satt där och glodde - därute på blecket som förr
och så gick jag ut genom hallen - och därefter ut ur min dörr.
På utsidan såg jag det vanliga - och väggens grafitti var kvar
ja det var en vanlig dag i april - då allting förblev som det var.
Och ingenstädes kom känslan - att söka efter nå't nytt
jag önskade ofta att jag tog fel - så något blev som förbytt.
Den tanken i sig var fåfäng - här gick man i invanda spår
och allt som gjordes var eviga dag - var det man gjorde i går.
Jag vecklade upp det sakta - mitt eget MENTALPARAPLY
till skydd mot den vanliga himlen - där bara månen var ny.
Så gick där en dag i livet - den gled liksom bara förbi
och aldrig snuddade tanken - tidsformen hur det skall bli.
Ny biologi
Jag snackade med Darwin - om vad som hänt se'n sist.
Han verkade bekymrad - och bara det var trist.
Att arter ej kan blandas - det har vi lärt helt visst,
men ordet nu som dyker upp är SÄRARTS-FEMINIST.
Är män ock kvinnor lika? - förutom det där ni vet
och är de skilda arter - var det en hemlighet
som många tycks ha vetat - men ingen gjort nå't åt
så Charlie vänder bort sitt face - och brister ut i gråt.
